Íslenzk tunga - 01.01.1963, Blaðsíða 100
98
GUSTAF ^INDBLAD
Sistnámnda ord stár ofta eller oftast trycksvaga i satssammanhang,
men avsaknaden av akuttecken vid dem kan icke motiveras av enbart
den undanhállna stállningen. Andra vanligen trycksvaga monosylla-
ber med en annan struktur, láng vokalism i uddljud eller inljud (allt-
sá i sluten stavelse), accentueras námligen i ungefár samma ut-
stráckning som normalt tryckstarka ord. Hit hör prepositionerna ór,
Qn, pronomina ér, þér, vér, þœr, þeim, konj unktionerna áþr, svát osv.
Accentfrekvensen för dessa ord i StH varierar enligt min herákning
mellan 93% (prep. ór) och 58% (þeim).-8 I OHfr följes lángvoka-
liska enstavingar med konsonantiskt slutljud nástan alltid av akut-
tecken.
Rimligtvis fár man tánka sig, att undanhállna monosyllaber, lik-
som undanhállna lángre ord, i skrivarnas naturliga talsprák uttalats
nágot flyktigare och obestámdare án framhávda, dock icke sá flyk-
tigt, att skyddad láng vokal (och diftong) men vál oskyddad re-
ducerats dárhán (kanske nármast till halvlángd), att skrivarna icke
kvantitativt jámstállt denna med tryckstark láng.29 Detta antagande
grundar sig pá allmánt kánda iakttagelser betráffande vokalförsvag-
ning inom nordiskt sprákomráde. Dylik försvagning, med förkort-
ning eller t. o. m. bortfall som resultat, har företrádesvis intrátt i
oskyddad stállning, absolut slutljud.30 Att enstavingar icke ár undan-
dragna denna tendens, dokumenteras av nutida talsprák i skilda delar
av det nordiska sprákomrádet.31
Den primára anledningen till att sádana ord som þú, sá, svá, þá
(pron. o. adv.), í och á (prep.) i sá stor omfattning saknar accent-
28 Den relativt lága procentsiffran torde i viss mán bero p& att þeim i regel
l&ter slutkonsonanten symboliseras av nasalstreck över i el. ei, varvid det stun-
dom icke blir plats för akutstreck.
2» Lindblad, s. 53 ff, 62 ff, 89 f, 91, 136 f, 142.
30 B. Hesselman, Huvudlinjer i nordisk sprákhistoria (Nordisk Kultur III—
IV; Stockholm, Oslo och Kpbenhavn 1948—52), s. 47 ff; jfr. numera K.-H.
Dahlstedt, Det svenska Vilhelminamálet (Skrifter utgivna genom Landsm&ls-
och folkminnesarkivet i Uppsala. A. 7), II (Uppsala 1962), s. 79 ff.
31 Dahlstedt, s. 81 f, och dar citerad litteratur.