Íslenzk tunga - 01.01.1963, Qupperneq 88

86
GUSTAF LINDBLAD
döma ett enstaka teckens funktion máste kanna till accentuerings-
systemet i hela texten ifrága. Ofta ger akutstreckets förekomst (vid
láng vokal, i tryckstark stavelse, vid bokstaven i etc.) ledning an-
gáende syftet. Men ibland nödgas uttydaren stanna vid alternativ
tolkning (jfr nedan) eller t. o. m. resignera, dá ingen gángse förkla-
ringsgrund förefaller tillámplig. I de urkunder, som ár avskrifter —
och detta gáller nástan alla bevarade frán námnda period — finns
det dártill anledning att rákna med att kopistens accentueringsvanor,
i den mán han ágt fasta sádana, kunnat bryta sig mot förlagans.
Mest skiftande och dármed ocksá mest svárbedömd ár accentue-
ringen i nágra av de áldsta handskrifterna,homiliefragmentet AM237
a fol. (ca 1150), Rímbeygla (GkS 1812 4:o A; ca 1190) och várlds-
historiefragmentet AM 655 VIII 4:o (ca 1200). Visserligen ansluter
sig hálften eller större delen av de dár rikligt förekommande akut-
strecken till láng vokal, men detta behöver icke innebára, att dessa
samt och synnerligen utmárker kvantitet. Akulen fyller námligen dár
odisputabelt ocksá andra uppgifter. I de med sina huvudord samman-
skrivna prepositionerna á och í kan den sálunda ága ordsárskilj-
ande (“smáordsutmárkande”) funktion, i exv. deóme subst. och
lœra verb allmánt grafisk (den átföljer námligen nástan konstant
vissa sammansatta tecken och digrafer som œ, ao och eo, alltsá áven
nár dessa avser kort vokal), i exv. skína verb grafiskt sárskil-
jande osv. Accenten var för dem, som nedprántat dessa membraner,
uppenbart ett hjálptecken, som tillgreps för skilda ándamál, och ett
bestámmande av det enskilda tecknets funktion kráver ingáende
undersökningar, som dock lángt ifrán alltid ger otvetydiga resultat.10
Huvudparten av islándska sprákkállor frán 1200-talet práglas
emellertid av en större enhetlighet. Akutstrecket antráffas dár ute-
slutande eller i regel vid lánga vokaler eller vid de dármed i kvanti-
10 Holtsmarks pástáende (s. 29), att Rímbeyglas rikligt förekommande akut-
streck “svært ofte” betecknar láng vokal, ár knappast tráffande. Av de ca 700
accenterna áterfinnes visserligen ca 500 vid láng vokal, som dárigenoin uppbár
dylika i ca 30% av fallen, men i en stor del av dessa kan det ifrágasáttas, om
funktioncn ár (rent) kvantitetsmarkerande.